Transport
Båda kedjorna Kappahl och Lindex uppger att de använder det ”miljövänliga alternativet sjöfrakt” – och visst, allt är relativt och i förhållande till flygfrakt är sjöfrakt bättre ur ett miljöperspektiv.[1] Men hur ”miljövänligt” är sjöfrakt?
90% av världens varor fraktas via sjöfart vilket medför att sjöfarten har haft och fortfarande har en stor betydelse för världsekonomin. År 2007 uppskattades den internationella sjöfraktens CO2-utsläpp vara 650 miljoner ton, vilket motsvarade cirka 2,7% av hela transportsektorns utsläpp, medan flygfarten stod för mellan 646 och 746 miljoner ton. Det internationella flyget stod för 1,9%.
Ännu värre är dock marktransport, av världens totala CO2-utsläpp står marktransport för cirka 21,3% och för att få ett helhetsperspektiv kan man jämföra med sjö- och luftfart som står för 3,3% respektive 2,5%. Med marktransport är det däremot svårt att avgöra hur stor mängd CO2-utsläpp som är en direkt konsekvens av handel. [2]
”Fast fashion” är ett begrepp myntat som beskriver dagens produktionsprocess där trendiga plagg ska produceras tidseffektivt för att sedan snabbt lanseras i butiker och nås ut till konsumenter. Att dessutom lansera nya plagg varje vecka är inte heller ovanligt för modejättar som H&M.[3] I och med att processen från fabrik till butik måste gå snabbt transporteras ofta dessa trendiga kläder med marktransport.
Sveriges Television sände en dokumentär rörande just den globala sjöfrakten av varor. Där visades både de sociala förhållanden på fartygen och en rad andra problem ur ett ekologiskt perspektiv. Besättningen på fartygen kunde vara ute till sjöss från 8 upp till 10 månader i sträck med långa arbetsdagar. Oftast var sjömännen utan kommunikation utifrån, från bland annat familj.
Utöver det, rubbade bullret från fartygen valars ekolodsystem vilket lett till att många vilseletts och strandat, alltså störs djurlivet också.
En annan fråga som uppkom under inslaget var hur det kunde vara billigare att producera exempelvis knappar i Kina, dragkedja i Bangladesh, odla bomullen i USA och väva bomullen till tyg i Indien och därefter sammansätta beståndsdelarna till ett plagg i Pakistan och kunna sälja den för 300kr. Hur kan det vara mer fördelaktigt (ekonomiskt) att producera de olika delarna på olika platser i världen istället för att exempelvis producera tröjan här i Sverige?[4]
Här märker man tydligt att det är den ekonomiska aspekten som styr ur konkurrenskraftiga förmåner. Det är marknaden, utbud och efterfrågan (alltså det liberalistiska handelsperspektivet) som sätter ribban för priserna. Därför utnyttjas utländska arbetare för löner och arbetstider som vi i Sverige aldrig hade accepterat. Därför används sjöfrakt trots att världens 15 största fartyg släpper ut samma CO2-mängd som världens alla bilar - det är helt enkelt för att det är billigare ekonomiskt att använda tyngre oljor istället för ett renare bränsle som är mer kostsamt (återigen ekonomsikt). [5] Tänkvärt är dock att det är naturen och människorna arbetandes i den långa kedjan från bomullsfrö till den färdiga tröjan som betalar det högsta priset till en början, och i slutändan även vi här i väst, och resten av jordens befolkning, när naturkatastrofer och kraftiga flyktingströmningar står på vår trappa vilket redan händer idag.
