Svenska textilfabriker
Sverige har länge varit en stor del i textilindustrin, redan på 1800-talet bildades de första bomullsindustrin och inte långt efter kom även ylle- och linneindustrin. Efterfrågan av textiler var hög och när Sverige började industrialiseras blev textilerna billigare och fler och fler människor kunde nyttja det.
Fabrikerna hade usla förhållanden, det var dålig ventilation, fabrikerna var kalla och dragiga och bullernivån var mycket hög. De flesta av arbetarna var kvinnor oftast väldigt unga och enligt tekniska museets hade de kvinnodominerande industrierna enligt dåtidens statistik flest arbetsplatsolyckor under 1920-talet.
I mitten av 1900-talet började fler och fler länder industrialiseras och Sverige började känna av konkurrensen. Många av Sveriges textilfabriker tvingades att läggas ned och många gick i konkurs. Då det blev billigare för företagen att importera från nyindustrialiserade länder, med väldigt billig arbetskraft, kunde inte de svenska textilfabrikerna sälja tillräckligt mycket för att överleva.
Det finns fortfarande textilfabriker kvar i Sverige men idag satsar svenska textilindustrin inte enbart på kläder och textiler. Det handlar även om så kallade tekniska textiler som kan användas inom många områden, exempelvis väggbyggnad och pappersindustrin. De stora klädkedjorna i Sverige behöver massproduktion av deras kläder och det finns inte i samma utsträckning här i Sverige som det finns i de mindre utvecklade länderna, samt att arbetskraften i dessa länder är extremt billig och underhåll av fabrikerna för de anställdas säkerhet är inte högt upp på prioriteringslistan. [1]
